Storsjöodjuret i Fegensjön
Observationer av stora hiskeliga varelser i sjön Fegen har förekommit då och då genom årens lopp. Hugo i Strättebo hörde den här historien som liten pojk på 1930-talet och den bör ha utspelats i början av förra seklet.
Folk runt sjön började misstänka att det fanns ett stort odjur i sjöns djup. Nät försvann oförklarligt, eller blev totalt fördärvade – det kunde vara stora hål från tennel till tennel. Många av ortsbefolkningen hade även sett odjuret, oftast i den första grå dagningen eller i skymningen. Det var 10-12 meter långt och hade många pucklar, någon hade till och med sett att odjuret hade stora glödande ögon och i käften hade den en kluven tunga!
Snart pratade folket sig samman om att varelsen – vad det nu var för något – måste fångas och det föddes många bra idéer. Man enades om att vända sig till bysmeden som smidde en redig krok med många hullingar, kroken fästes vid en grov lina och betades med en höna. När man kom för att vittja nästa dag var kroken helt uträtad och hönan borta!
Det blev en ny resa till sme’en som tillverkade en ännu kraftigare krok. Man fäste kroken vid ett rep av linbast och band det i ett träd vid stranden och agnade med en spädgris. När det skulle vittjas nästa dag blev gubbarna stumma av häpnad. Trädet var omkullvält, repet avslitet och både krok och gris var försvunna. De förstod att de hade att göra med en best med väldig styrka och att det behövdes kraftigare doningar.
Nu tog man en gammal ärjekrok som sme’en modifierade en aning, och flottartrossen fick tjänstgöra som lina.(Det var ett kraftigt rep av hampa, grovt som en mansarm, som användes vid flottning. En båt med 30 hästkrafters tändkulemotor kunde dra upp mot tre stora flottar med det här repet.) Trossen förankrades i Övra Jorsbo basta och ärjekroken betades med en gödkalv. Spänning!
Tidigt nästa morgon när gubbarna gick för att vittja såg de redan på långt håll att bastan stod på sne’. Det var bara 4-5 meter kvar av den grova flottartrossen och ärjekroken återfanns aldrig.
Hur det här äventyret slutade förtäljer inte historien, men något storsjöodjur fångades aldrig vid det tillfället, så alldeles säkert lever det fortfarande i högönsklig välmåga i någon av Fegens djuphålor.
Nedan följer saxade urklipp från diverse tidskrifter. Tyvärr har vi inte källuppgifter.
